http://berattelser.glokala.se/kurs2011/2011/05/tema-vecka-1-vilken-ar-min-berattelse/ Sommarkurs 2011 // Glokala Folkhögskolan Mon, 20 May 2013 09:31:40 +0000 hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.4.1 http://berattelser.glokala.se/kurs2011/2011/05/tema-vecka-1-vilken-ar-min-berattelse/#comment-16 maritacastro Wed, 11 May 2011 08:18:36 +0000 http://berattelser.glokala.se/?p=464#comment-16 Hej, jag tror att du får gå in på min profil ( alltså min , inte din) och kolla på mitt album. Fast jag är inte säker... Hej, jag tror att du får gå in på min profil ( alltså min , inte din) och kolla på mitt album. Fast jag är inte säker…

]]> http://berattelser.glokala.se/kurs2011/2011/05/tema-vecka-1-vilken-ar-min-berattelse/#comment-14 maritacastro Tue, 10 May 2011 10:26:32 +0000 http://berattelser.glokala.se/?p=464#comment-14 Hej, jo, jag blev rätt glad (och sanningen att säga) lite rädd också när hon värpte ett ägg. Man kan liksom både bli glad och rädd av att beröra, upptäcka att man har kraft att påverka. Jag berättar mina berättelser för alla möjliga, det kan vara i en parkbänk på ett torg för någon som känner sig ensam eller vilsen eller på ett bibliotek för de som vill vara redo när de väl ska till att lyssna. Men jag berättar också i jobbet och för vänner. Barn brukar jag inte berätta för särskilt, men ofta för vuxna med barnasinnet kvar och för unga. Är det barn på plats får de gärna lyssna, och många är mycket kloka och förstår allt på sitt sätt, vilket aldrig kan vara fel sätt. Andra somnar och det kan ju också vara bra för vuxna med barnansvar som vill ha en egen stund för sig själva. Jag brukar säga att bra berättelser ska få vuxna att vakna, barn att somna och unga att göra revolution :) Marita P:S: kunde du se bilden jag la upp särskilt för dig? Hej, jo, jag blev rätt glad (och sanningen att säga) lite rädd också när hon värpte ett ägg. Man kan liksom både bli glad och rädd av att beröra, upptäcka att man har kraft att påverka. Jag berättar mina berättelser för alla möjliga, det kan vara i en parkbänk på ett torg för någon som känner sig ensam eller vilsen eller på ett bibliotek för de som vill vara redo när de väl ska till att lyssna. Men jag berättar också i jobbet och för vänner. Barn brukar jag inte berätta för särskilt, men ofta för vuxna med barnasinnet kvar och för unga. Är det barn på plats får de gärna lyssna, och många är mycket kloka och förstår allt på sitt sätt, vilket aldrig kan vara fel sätt. Andra somnar och det kan ju också vara bra för vuxna med barnansvar som vill ha en egen stund för sig själva. Jag brukar säga att bra berättelser ska få vuxna att vakna, barn att somna och unga att göra revolution Marita
P:S: kunde du se bilden jag la upp särskilt för dig?

]]>