- Vi hade bestämda idéer för hur vi ville jobba och vi var trötta på den ytliga journalistiken, minns Stefan Karlsson.

Idén till Magasin NIC föddes år 2007 och det åttonde numret kommer att ges ut i juni, i samband med världskonferensen A World Worth Living In. Stefan är redaktör och huvudskribent för magasinet och har varit med sedan starten.

- Vi ställde oss frågan vad det var för tidning vi ville göra och något av det första vi gjorde var att ta fram en värdegrund, berättar han.

Utifrån de värdena har sedan olika teman utforskats för varje nummer, exempelvis solidaritet, folkbildning och omställning.

Utmaningen är att beskriva det som studeras från så många olika perspektiv som möjligt, så att läsaren ges möjligheten att se helheten. Det är ett arbetssätt som Stefan menar passar honom, då han beskriver sig själv som en sanningssökare.

- Jag har alltid velat gå på djupet. Jag vill tränga igenom ytskikt och se kärnan, betonar han.

Tre frågor till Stefan…

Hur går man tillväga för att hitta en historia?

- Att förbereda sig är A och O. Man måste veta vad man ska göra, ha en klar vinkel. Sedan kan det vara så att idén inte håller och då får man tänka om, men det är alltid viktigt att förbereda sig med frågor inför en intervju. Vad är det jag vill ha svar på? Vilka frågor är de viktiga frågorna?

Har du några tips för andra som vill jobba utifrån en värdegrund?

- Det gäller att vara tydlig för läsaren med åsikter och värderingar. Vem är det som tycker så här? Jag som skriver, intervjupersonen eller någon annan? När man börjar utforska skrivandet kan man lätt blanda ihop dessa. I magasin NIC tycker och tänker vi saker, men då är vi tydliga med det. Åsikterna får inte ligga under ytan.

Vad tänker du när du håller ett nytt nummer av Magasin NIC i handen?

- Som redaktör kan jag aldrig ha full kontroll över exakt vad alla kommer att bidra med, men när jag skriver den inledande krönikan ser jag hur allt hänger ihop och jag upptäcker beröringspunkter som vi aldrig skulle ha kunnat planera. Ofta ger det känslan att “wow, det blev till och med bättre än vad jag kunde förutse!”. Arbetet har lett sig själv mot något gemensamt.

- Som konstnär vill jag att form och innehåll ska hänga ihop, säger Viktoria Günes. Vilket medium gestaltar det jag vill förmedla på bästa sätt? Hur når budskapet fram till den publik som jag vänder mig till?

Viktoria har bland annat arbetat som workshopledare för kommunikationsprojketet Trådar, där digital kommunikation och traditionellt hantverk möts.

- Förr i tiden var syjuntan en fysisk mötesplats för kvinnor att dela med sig av information. Nu finns det virtuella chatrum och vi skriver snabba sms. Workshopen är en undersökning av vad som händer när man för samman dessa två sätt att kommunicera, förklarar hon.  

Ofta blir det tydligt att till och med ett sms som går snabbt att skriva tar ganska lång tid att brodera…

- Vad skulle hända om man bara kunde kommunicera genom att brodera meddelanden till varandra? Då skulle förmodligen språket förändras ytterligare. Man skulle komma på många fler förkortningar. Det är intressant att tänka så, hur vårt sätt att kommunicera utvecklas, reflekterar Viktoria. 

Hennes tips är att gärna prova sig fram, för att se hur budskapet uppfattas olika när olika medium används, och att tillåta den processen att ta sin tid. Om man som i hennes fall gör det i form av olika workshops, kan man samtidigt ta del av berättelser ur varandras liv.

- Det som är spännande med just det här projektet är att människor från olika generationer inspireras att dela med sig av både sina historier och sina kunskaper, tycker Viktoria.

Hennes hand vilar mot bordsduken från den senaste workshopen, där deltagarnas olika meddelanden och broderier möts.

- Ju mer man uttrycker sina åsikter, desto säkrare blir man. Jag ser att de unga som vi möter stärker sitt självförtroende varje gång vi ger utrymme åt deras röster, berättar Daniel Wolski.

Daniel arbetar som processledare för Watch it!, ett projekt av unga för unga där nya medier används i olika workshops.

- Vi har bland annat ett samarbete med Rädda Barnen där vi jobbar med ungdomar i Holma, med fokus på hur de uppfattar sitt område. Vi testar olika metoder för att förändra på ett kreativt sätt – genom affischer, banderoller, nyhetssändningar, foto och gatuaktioner, förklarar han.

Ett viktigt verktyg är Bambuser, som gör det möjligt att sända videoklipp live på nätet direkt från sin mobiltelefon. I Malmö går det även att visa klippen via lokal-TV, tack vare plattformen Imago.

- Det finns en stor potential i en tv-kanal som sänder dygnet runt och där alla är välkomna att göra sig hörda, betonar Daniel. Tänk vilken kraft det skulle bli om vi alla hjälptes åt att skapa riktigt bra innehåll!

En del av ungdomarnas budskap har spritts vidare och plockats upp av mer etablerade mediekanaler. Responsen blir ofta att allt fler unga blir peppade att engagera sig. På så sätt syns och hörs fler perspektiv i olika debatter, vilket Daniel tycker är viktigt från ett maktperspektiv:

- Det är lätt att tro att vi vet hur unga tycker och tänker. Jag har alltid sett mig själv som ung, men nu upptäcker jag att jag inte är lika som dagens 15- eller 16-åringar. Andra saker är inne eller viktiga att prata om idag.

Daniel intervjuar en av ungdomarna i Tic Toc – kids of democracy: