Måndag 13 juni

Efter en intressant och intensiv förmiddag på en mörk och sval källarlokal som inrymmer IMAGO Malmö, en korsning av TV och Internet där alla kan vara med och skapa innehållet genom att filma med sin mobil med verktyget BAMBUSER gick jag en promenad till Möllevångstorg och prövade att fånga ögonblick av berättelser med hjälp av det vi precis lärt oss. Plötsligt hade två timmar passerat obemärkt, jag tog ett glas vin på en krog och gick sedan Ystadsgatan mot Sofielund, tog in på Rolfsgatan för att gå på ett föredrag på Tryckeriet.

Tryckeriet, en mötesplats

Tryckeriet en filial till Sofielunds Folkets Hus.Tryckeriet är ett kulturhus som anordnar en mångfald av aktiviteter i samarbete med olika aktörer – bl.a Glokala Folkhögskolan, , Kulturskolan Sofielund/Unga Örnar och Watch it! (ett demokratisk ungdomsprojekt) och Spinneriet – Urban konstutbildning.

Efter att ha kollat alla lappar och flyers i foajén förstår jag att detta är ett levande aktivitetshus, ett forum för aktuella samhällsämnen. . I kväll är t.e.x Vänsterpartiet Malmö tillsammans med Afrosvenskarnas riksförbund arrangör i huset för ett seminarium med anledning av det rasistiska studentspexet på Hallands nation den 18:e april i Lund då studenter målade och klädde ut sig till afrikanska slavar på en fest och lekte slavaktion. Jallow Momodou som anmälde händelsen och fördömde agerandet i media är inbjuden. I husets kafé möter jag Carolina med en stor fat kanelbullar, Carolina är folkbildare på Färnebos folkhögskola som tillsammans med Glokala Folkhögskolan och Watch it! har bjudit in till en kväll om folkbildning och sociala rörelser i Argentina och Brasilien med en speciell gäst: Roberto Elisalde från CEIP, en organisation som samlar folkbildare och forskare. Roberto själv är både folkbildare och forskare – och aktivist. Jag har kommit för att lyssna på Roberto.

inbjudan till en kväll om sociala rörelser och folkbildning

I inbjudan som jag fått från skolan står det : En kväll om sociala rörelser och folkbildning i Argentina och Brasilien. Jag är tyvärr ensam elev från vår kurs. Roberto skulle kommit i lördags men hade bara hunnit vara tre timmar i Sverige när föredraget startar. Askmolnet har försenat honom. Av det interna försnacket förstår jag att de flesta i rummet känner varandra. De har roligt åt att de hade välkomstfest för Roberto utan Roberto p.g.a askmolnet. Det är två personer som inte pratar spanska men Carolina ska översätta och hon visar sig vara  jätteduktig på det. Vi sitter i en ring på spraymålade stolar, vi är c:a 15 personer som kommit dit för att lyssna och inspireras. De flesta är folkbildare, men där finns också två f.d elever från Glokala, två personer som är organiserade i Latinamerikagrupperna och en kulturfestivalsarrangör.

Att verka i spännigsfältet mellan aktivism och akademi

Roberto inleder med att berätta om sig själv och CEIP och säger att traditionellt finns det en klyfta mellan social aktivism och akademin. Roberto och hans kamrater i CEIP skapar debatt i spänningsfältet mellan dessa. Jag tror honom när han nästan genast säger :” vi är inte kunskapsfientliga” jag tror erfarenheten har lärt honom att förekomma anklagelser med den meningen precis som feminister ofta förekommer anklagelser genom att alltid säga ”…men jag hatar inte män” efter att de sagt att de är feminister.

självstyre, klass och folkbildning

Roberto gör en god pedagogiskt insats och ger oss en bra introduktion i den nyliberala modellen på 80-talet i framförallt Argentina , Brasilien och Bolivia för att vi lättare ska kunna förstå i vilket samhällsklimat som CEIP börjar verka som organisation och var de befinner sig i dag. Han ger oss också en bra grund i hur utbildningsväsendet traditionellt har organiserats i dessa länder och statens tillbakadragande till förmån för privata aktörer. I Argentina t.e.x står 50 – 70 % utanför utbildningsväsendet. ” det är en fullständig katastrof!” säger Roberto och ger exempel på hur staten har belånat sig hos världsbanken och på så viss dragit sig tillbaka och skapat utrymme för att utbildning ska ske på andras premisser. Det är i det samhällsklimatet och i reaktion till det som de sociala rörelserna verkar. I Argentinas fall är det framförallt fabriksockupationerna som kommit att bli en stark rörelse. Det är en stadsbaserad rörelse till skillnad från de sociala rörelserna i Brasilien och Bolivia som är rurala rörelser med kampen för jorden som kärna. I båda fallen handlar det om kamp för omedelbara behov som ligger till grund för aktivismen. Folkbildningen är en viktig aktör eftersom den är direkt sprungen från de sociala rörelserna. Roberto använder sig av begreppet pedagogiskt rörelse. Den pedagogiska rörelsen är en del av den sociala rörelsen och det finns tre begrepp man använder sig av när man pratar om pedagogiska rörelsen: Självstyre, klass och bildning.

folkbildning för samhällsföränding

Den pedagogiska rörelsen är förstås starkt inspirerad av folkbildningens fader och ideolog i Sydamerika, nämligen Paulo Freire. Freire som var född i Brasilien och verksam på 60- talet. Han var pedagog, teoretiker och kristen socialist, kanske är det därför som man brukar kalla Freires pedagogik för frigörande pedagogik ( tänker på befrielseteologin) – jag hade tänkt fråga Roberto närmare om kopplingen, men tappade bort det sen. Freire menade bl.a att undervisa inte är att programmera utan att problematisera, inte att ge svar på frågor utan att kasta fram frågor, inte att överföra uppfostraren till eleven utan att provocera till självbestämning. Roberto pratade om ”tre Freire” och syftade på tre perioder i hans liv:

1. folkbildning för social utveckling
2. folkbildning för samhällsförändring
3. folkbildning som institution

I slutet av sitt liv blev Freire en byråkrat inom utbildningsväsendet men för flertalet var det framförallt Freire två som kom att stanna kvar i minnet och inspirera till att fortsätta utveckla det som kallas pedagogik för förtryckta eller befrielsepedagogik.

mitt i där de omedelbara behoven finns

Jag frågade Roberto om han kunde bjuda på en berättelse eller två från Aula Taller (workshopsaulan) ett metodologiskt begrepp inom folkbildningen i Freires anda. Kanske var jag otydlig i vad jag efterfrågade. Roberto svarade med att prata om en annorlunda skolgramatik men någon målande klassrumsberättelse fick jag inte. Roberto förtydligar: ”Freire menade att undervisningen skulle hjälpa eleverna att uppfinna de verktyg som behövs för att kollektivt förändra samhället. … frigörelsen ska uppfinnas och återuppfinnas av de själva utifrån en omedelbar behov, de handlar om direkt deltagande demokrati” . Ungefär just då börjades det bankas på plåtporten till Tryckeriet, först lätt och sen ihärdigt och hårdare. Carlos, folkbildare från Glokala folkhögskolan, reser sig upp och går ut för att några minuter senare komma in med fyra barn i 10 – 13 års åldern. De ville veta vad som pågick härinne bakom de stängda dörrarna. Roberto avslutar med att säga att folkbildningen sker på arbetsplatserna, i de ockuperade fabrikerna, mitt i där de omedelbara behoven finns. Föredraget är slut. Jag promenerar ut från Tryckeriet i Sofielund, en arbetarförstad, ett industriområde som växte fram i början av 1900-talet och som genomgått stora förändringar. Från ”från Svinaryssland till mångkulturell stadsdel” som en gammal lärare från Sofielundsskolan döpte sin uppsats till. Kvällens föredrag gav mig en bra introduktion i folkbildning i Freires anda. Jag blev mycket inspirerad av tankarna bakom frigörande pedagogiken och dess möjligheter och potential i svensk kontext. Jag kände mig som en del av en pedagogisk rörelse i Sverige i dag som skulle behöva ta sig lite ton i rådande samhällsklimat. Kvällens föredrag var en bra början fast jag kände i samtalet av frånvaron av eleverna i arrangerandes folkhögskolorna och frånvaron de utanför plåtporten som förvisso gjorde sig påminda men saknades i rummet som aktiva deltagare.

*”Svinaryssland” kallades Sofielund i folkmun eftersom folk hade grisar och andra husdjur på gårdarna och eftersom denna arbetarförstad låg långt bort, liksom Ryssland.