FRUSTRATION!!

Lördag och stängt bibliotek nu när jag kom för att lämna in veckans uppgift nr 2!

Har ingen internetuppkoppling hemma.

Kom för sent igår också då jag trodde det var öppet till kl. 16.

Nya tider f.o.m. maj! Kunde alltså inte heller skicka de kompletterande intervjufrågorna till nästa veckas uppgift, som jag hade till barnboksförfattaren och konstnären Eusebio Topooco som åker hem till Bolivia på måndag! Där han bor på en bergsplatå i de Andinska bergen på 4000 m med sina lamor, finns ingen elektricitet och inget bredband. Jag får nöja mig med svaren på de frågor jag hunnit ställa medan han var nåbar!

Sedan snodde bankomaten mitt kontokort och jag stod där med lång näsa och utan pengar! Ett litet uttag på konsum blev räddningen!

Hur använda lördagen nu? Ta bussen ut till Bossgården och tvätta ägg? Kolla om det finns någon liten hatt som skydd för den intensiva solen till gårdens yngste dräng, Alvin 2 år, som vuxit ur den gamla. Det tar rätt mycket tid för mig att sy en ny hatt, även om det är roligt! Känner mig lite otålig och har inte riktigt ro och tid att sy just nu om det inte är nödvändigt.

Kollar på Lindex barnavdelning. Så mycket söta barnkläder!! Många lördagshandlar både till sig själva och barn och barnbarn. Så lätt detta att bara vilja ha allt detta fina och läckra!! Men det ska betalas! Är det billigt undrar man ju vem som sytt detta och hur mycket får den personen betalt för sitt arbete!? Råvarorna – bomullen eller andra material, var kommer de ifrån och hur har de framställts?? Hur påverkar de naturen?? Hur har människor råd att bara handla och handla?? Har de det?? Lån med höga räntor, skulder?? Varför?? För att se söta och vackra ut? Pigga upp sig själva… Visst helt förståeligt!

LUGNET BÖRJAR ÅTER INFINNA SIG …

Tänker på min son som arbetar jour på ”sitt” företag idag lördag trots att han arbetade över igår!

Pratade med hans hustru Chie i morse för att kolla läget lite! Hon och deras 2 åriga dotter hade behövt tid tillsammans med honom nu när det är helg! I stället är hans fritid köpt av företaget som behöver honom! Visst de behöver pengarna också eftersom Chie ännu inte börjat arbeta! Nu kan man ju också var glad om man har ett jobb, speciellt de yngre och lite äldre!

Men jag tänker att företagen har så stor makt i vårt samhälle och vi är så utlämnade till dem! Det gör mig verkligen frustrerad att vi oftast är så omedvetna om detta!!

Att återta makten över våra egna liv är ju en viktig livsuppgift som jag ser det! Det går bara om vi hjälps åt och stöttar varandra och tänker efter vad som verkligen är viktigt för oss var och en, vad vi vill med våra liv. Det skiftar säkert under olika perioder i livet och förändras med nya erfarenheter och insikter. Men det är bara vi själva tillsammans med andra likatänkande kan skapa en förändring! En annan värld är möjlig! – ”Det omöjliga är det enda möjliga” skrev Göran Sonnevi , något som ingivit mig mod och kraft många gånger! Omöjligt kan det te sig att skapa en förändring om man är ensam, vilket många av oss i vår kultur är. Möjligt är det om vi går samman och hjälps åt och stöttar varandra t.ex. att avstå från all denna helt onödiga konsumtion och istället gör något mera kreativt, meningsfullt, roligt eller skönt ensamma eller tillsammans! Där behövs berättelsen verkligen också som ett viktigt redskap att nå och förstå varandra!

Alla sorters berättelser behövs, eftersom vi alla kan verka så olika fast vi i grund och botten är så lika, med samma grundbehov!

Mitt eget berättande styrs av att jag har ett mycket starkt och okontrollerbart behov av att uttrycka de känslor som dominerar mig ofta. Både entusiasm, glädje, frustration och ilska. Att gestalta dem genom att skriva eller prata eller ev. fotografera, hjälper mig att få syn på vad min upplevelse handlar om!

Nu när jag inte fick iväg veckans uppgift kände jag att jag behövde skriva av mig eftersom jag inte har någon att utgjuta min frustration för! Det lättade på det inre trycket! Vanligtvis skriver jag i en mindre eller en lite större bok, för att landa. Men eftersom jag nu går denna berättarkurs skriver jag ner det på min icke nätanslutna dator och spar texten på mitt fickminne för att ta med det i inlämningsuppgiften tänkte jag!

Mitt känslomässiga ordsvall som överrumplar mig och tar fart mot min vilja, så fort jag träffar någon som delar något av det som engagerar mig! Trots mina 68 år känner jag mig ännu bara i början av den del av min personliga utveckling, som skulle hjälpa mig att ta mera kontroll över mina känslor! Behöver hjälp av er mina medmänniskor för att komma vidare! Avbryt mig gärna och tala om när det blir för mycket!

Tror jag blivit mer känslomässig med åren!

I yrkeslivet har man ju roller och uppgifter som begränsar de personliga utspelen oftast, på gott och ont.

Letar efter en ny roll nu som innehavare av en liten medborgarlön, något jag tycker alla borde ha i botten i stället för a-kassepengar, socialbidrag och sjukskrivningsbidrag som förnedrar oss och tar vår kraft!

Det lite fragmentariska existentiella berättandet, det ordlösa mimandet och poesi fascinerar mig, det som bara antyder, där mellanrum och tystnad är viktiga. Det är så mycket som inte kan fångas i ord! Tur att vi har musiken också…

Tiden är så viktig och lugnet och platsen! Jag måste ta mig tid och landa och verkligen öppna mig själv för att en berättelse och ett budskap ska nå fram.

Mycket i berättandet handlar väl om det behov av gemenskap och bekräftelse vi alla bär med oss!

Lycklig blir jag när en berättelse bekräftar något jag själv upplever, tänkt eller känner men kanske inte själv lyckats formulera eller riktigt fått syn på. Det hjälper mig vidare i mitt sökande efter identitet och gemenskap! Så fungerar flera av de texter som lämnats in till vår berättarplattform. Helt underbara berättelser och presentationer verkligen! Din dikt Amina, så storartad!! Tänk att vi får dela tankar och berättelser nu och sedan träffas i Malmö i juni.. Spännande!!