Nu är tre dagars konferans om rätten till utbildning under namnet ett bättre värld att leva i slut. Ett snabbt titt på deltagarlistan vittnar om att alla aktörer värd namnet inom fälten utbildning,interkulturell pedagogik och social hållbarhet (eller social rättvisa om man så vill) var representerade. Folkbildare, pedagoger, forskare, lärare, tjänstemän, politiker och aktivister från hela världen! Med en sådan samling och kompetens får man ju hoppas att världen nu blir en smula bättre plats att leva i när alla återvänder hem till sina stolar fullladdade med inspiration.

Rapport från konferensens sista föredrag för min del

För egen del, var denna sista, bästa föredraget jag lyssnat till under dessa tre dagar. ICAE höll i seminariet som presenterades under namnet :Freire, his influense on Nordic ”folkbildning” and vice versa. Adult learning and education as a tool for emancipation, liberation and reciprocity.

Jan -Erik Perneman, filosofie doktor i pedagogik och universitetslektor vid Högskolan Väst som har skrivit en avhandling under titeln : Medvetenhet genom utbildning : ett försök att utifrån Paulo Freires perspektiv att forma ett ledarutbildningsprogram och beskriva utfallet i termer av kvalitativa skillnader och aktuell med projektet: Centrum för mångfald, jämställdhet och integration Ledarroll, läraroll, läranderoll (högskola, folkhögskola, studieförbund) gav oss en introduktion i svensk folkbildningshistoria och korsbefruktning mellan Freire och svensk folkbildning. Han introducerade oss också i andra viktiga tänkare inom fältet såsom Grundtvig, Olsson och Kolb. Han sa att Freire fortfarande är högst aktuell som inspirationskälla för svensk kontext och nämnde också andra viktiga nutida källor för utbyte och inspiration till en nutida befrielsepedagogik. Han sa att när det gäller interkulturell pedagogik , eller om man så vill plurikulturell pedagogik så är folkbildning i Bolivia och Peru viktiga och presenterade nästa talare: Leonel Cerruto, svensk folkbildare och chef för urfolksuniversiteten Kawsay.

En berättelse i sig om interkulturell identitet och kommunikation i praktiken

Leonel växlade mellan svenska, spanska och qetchua utan att komentera det som om det vore det mest naturliga i världen. I översättarbåset satt ett imponerande tolkteam från ICAE/Uruguay som under ledning av Carolina Cavier som utan minsta darr i rösten och med absolut exakthet översatte varje ord i publikens hörlurar. Detta är en berättelse för sig: I hörlurarna fick man själv välja kanal beroende på vilket språk man ville ha översättning till och den tekniken gjorde det möjligt för oss att ta till oss varje ord av vad denna fantastiska interkulturella individ sa. Detta imponerade stort på oss i publiken.

Se, Upptäcka, Benämna och Handla –  slutligen säga Ya Basta!

Leonel pratade också om Freires viktiga bidrag den interkontinentella spridningen av folkbilningen men problematiserade också influenserna av kombon Freire, Pistrak och Makarenko som tillsammans kom att bli en inspirationskälla till de Marxistiska rörelserna på 60-90 talet i Latinamerika. En rörelse som saknade förmåga att inkludera urfolken, ta till sig av den plurikulturella kosmovisionen och verka för avkoloniseringen. ”vi förstår inte att separera territuriom från biologi och kultur” sa Leonel och tillade: ”folkbildningen är den naturliga arenan för utvecklingen av nutida interkulturell pedagogik eftersom deltagarna i större grad än i andra delar av utbildningsväsendet kommer i från en mångfald kosmostrukturer” Leonel projicerade en bild på skärmen på Chakana som symbol för den interkulturella individens komplicitet och sa att det är en pedagogiskt utmaning att inkludera alla. Att respektera är en passiv handling att interagera är en aktiv handling. Folkbildningen ska inte vara neutral, den ska ta ställning för emancipationen, som Freire skriver i sin Pedagogik för förtryckta : folkbildning är ”la pedagogia de la indignación” (vredens pedagogik.) nyckelord i en sådan pedagogik bör vara se, upptäcka, benämna och handla – slutligen säga Ya Basta!.

Tolv frågor i hemläxa för ökad participassion

Sist upp som talare var Nelida Céspedes Peruansk folkbildare, forskare och ordförande i Latinamerikanska vuxenutbildningsrådet, CEAAL. Nelida var också tydlig med folkbildningens uppdrag att genom sin pedagogiska modell verka för utbildning för samhällsförändring.

Individuell förändring för bortröjning av hinder i individers vardagskontext, kontext som är resultat av en struktur. ”Det handlar om att örövra individuell och kollektiv handlingsutrymme genom att skapa utrymme för delaktighet, participación, prticipassion. För kamp är passion, det är äkta kärlek” sa Nelida och frågade oss i publiken: Vet ni i att i Freires Pedagogik för förtryckta  så finns ordet kärlek  40 gånger? och avslutar med att be oss ta med oss följande frågor i hemläxa:

Hur delaktiga är deltagarna?

Hörs deltagarna på samma villkor som folkbildarna?

Utgår ni från individerna och dess kontext?

På vilket sätt bidrar ni till en bättre värld att leva i ?

bedriver ni utbildning i dialog eller håller ni monologer?

Är ni som folkbildare öppna för konstruktiv och kreativ kritik?

Får deltagarna utmana och ifrågasätta era ev privilegier?

Kan ni säga att deltagarna efter genomförd utbildning har skaffat sig större handlingsutrymme?

Har utbildningen resulterat i att deltagarna har organiserat sig för att i större utsträckning vara bärare av sin egen befrielse?

Är det utbildning för samhällsförändring som bedrivs?

Uppmuntrar ni till participassion?

Jag gick därifrån med insikten att det finns en utmaning mellan vardagsliv, kontext och struktur,text och kontext. Att kaos leder till ordning, att ingen kan befria någon annan lika lite som ingen kan befria sig helt själv och att detta innebär att kampen för ökad handlingsutrymme för var och en och alla är enda vägen till ökad social rättvisa ,ett ständig pågående process på individ och kollektiv nivå – och jag håller med om att delaktighet  ( participassion) är äkta kärlek. Jag inser att frågorna Nelida gav oss i hemläxa är avgörande att ställa och svara ärligt på om världen ska kunna bli en smula bättre plats att leva i.