Glokala berättelser

Namn: Patrik Jonasson

Bor: Malmö

Jag uttrycker mig helst genom att: Använda bilder, ord, musik mm.

Ämnen som engagerar mig: Socialt entreprenörskap, världspolitik, spiritualitet, kultur och konst.

Det här kan jag bidra med i kursen: Är engagerad i en organisation som heter Social  Scientists Without Borders, (sswb-international.org) och vi anordnar med jämna mellanrum online seminarier genom projektet (voicingideas.com) med människor från hela världen för att dela berättelser och tankar om olika ämnen.  Är intresserad av interaktionen mellan människor från olika bakgrund och vill gärna dela med mig av mina erfarenheter.

Det här vill jag lära mig i kursen: Hur man kan använda storytelling glokalt på olika sätt, under olika omständigheter.

När jag inte är kursdeltagare ägnar jag min tid åt: Studera social entreprenörskap och Communication for Development och arbeta för Social Scientists Without Borders (SSWB) mm.

Namn: Ingrid Kihlsten

Bor: Malmö

Jag uttrycker mig helst genom att: Tala, skriva och dansa

Ämnen som engagerar mig: Demokrati, jämställdhet och jämlikhet, en rättvisare fördelning av jordens resurser.

Det här kan jag bidra med i kursen: Processarbete, intervjuteknik, skriva.

Det här vill jag lära mig i kursen: Skriva kort intresseväckande och innehållsrikt så alla kan förstå.

När jag inte är kursdeltagare ägnar jag min tid åt: Arbeta på transitboende för ensamkommande flyktingbarn, forskningsassistent på Malmö Högskola, resa, dansa och laga mycket vegetarisk mat!

Att skriva en presentation om mig själv väckte oväntad nog lite ångest. Jag vet inte riktigt varför eftersom jag egentligen inte har problem med att stå i blickfånget. Men att beskriva mitt engagemang är liksom som att berätta min livshistoria och den berättelsen blev för lång, spretig och i slutändan tog jag bort allt. Så nu sitter jag fem i tolv på en söndag och känner mig som en skyldig tonåring som slarvat med läxan. Orättvisor av alla de slag har alltid väckt känslor inom mig och demokratiarbete har alltid engagerat mig men det har tagit sig många olika uttryck. Min kamp kommer alltid att handla om allas rätt att få finnas till och rätten till ett bra liv. Ett liv där alla har rätt att uttrycka sig, leva i fred och frihet fritt från förtryck och våld och med mycket kärlek!

Jag är uppväxt i en bruksarbetarkommun utanför Karlstad och som många små samhällen finns det en allmänt utbredd misstänksamhet mot allting som är “avvikande”. Det kan i stort sett handla om precis vad som helst men framför allt finns en speciell skepticism mot främlingar aka könstigt fölk från utansocknes. Under min uppväxt hördes ofta;

“Jag är inte rasist men…alla di där romeranarkisterbögarmuslimerkommunisterturkarfeministersvartskallarna och såna där jävla veganer som ä helt sjuka i huvudet, di förstår ja mäj int på”.

Eftersom jag i stort sett var den enda vegetarianen av alla min vänner, feminist, hade långkjol, lyssnade på folkmusik och gillade att hångla med tjejer och brottas med killar, så kände jag mig aldrig riktigt hemma där hemma. Även om jag är en mycket stolt värmlänning så vet jag inte om jag kan leva där och det sörjer jag. Det som avviker mot vad som anses vara normalt för hur Familjen Svensson med konsumkort alltid har gjort, utgör ett hot mot det fantastiska demokratiska paradis som finns i världens mest jämställda land, Sverige. Problemet är att den självbild Sverige lider av saknar verklighetsförankring och bidrar till en förljugen och falsk bild av samhället och skapar hinder för att möjliggöra en jämlik och jämställd, hälsosam demokrati.

Många berättelser av de som vuxit upp i Sverige och som kommit till Sverige i hopp om ett bättre liv kan vittna om att den demokrati som vi tror oss ha fortfarande är en utopi. Ord och handling måste gå hand i hand för förändring.

Engagemang skapas när vi blir berörda med någonting som vi kan relatera till, och det är därför det behövs berättelser av människor som människor kan förstå. Därför vill jag gå den här kursen och jag ser fram emot att få ta del av era och andra glokala berättelser!

Democracy – Lyssna!

Bild från en gatuteater 2005

Namn: August Nilsson
Bor: I Malmö, nära Folkets Park
Jag uttrycker mig helst genom att: Skapa i ord, musik, teater eller video.
Ämnen som engagerar mig: Organisering, deltagande metoder, ekonomi, jämlikhet, initiativkraft,
Det här kan jag bidra med i kursen: Jag finns med från Glokala folkhögskolas sida för att underlätta kursens digitala sida, den här plattformen!
Det här vill jag lära mig: Mycket nyfiken på utforskandet i kursen kring berättande och folkbildning, och hur vi kan utveckla spännande pedagogiska digitala sidor.
När jag inte är med i kursutvecklingen ägnar jag min tid åt: I första hand jobbar jag med distanskursen Samhällsentreprenör på Glokala folkhögskolan. I Malmö finns jag också med i demokratiprojektet Watch it! och den kooperativa Ekolivs.

Vilken är min berättelse?

Medvetet har jag kommit att fokusera på engagemang i organisationer, nätverk och initiativ. Det är ofta svårt att försöka ringa in vilken som är den röda tråden. En del har handlat om att pröva olika uttryck för att lyfta politiska diskussioner, som teatergruppen Olga där vi gjorde föreställningen “Terror på Sikvägen – om ett hus nära dig” 2008-2009. Eller dokumentärfilmen Modiga hjärtan utan reträtt, om klädindustrin i Kambodja. En del har handlat om att försöka skapa möten mellan människor som med det stora projektet European Social Forum 2008 i Malmö. Allra oftast handlar det om att det är otroligt kul att jobba ihop med andra, och försöka skapa något vi tror på.

Vi ses i Malmö!

/August

Uppgift under vecka ett:

Vilken är min berättelse?

1. Orden har väl varit mitt främsta sätt att uttrycka mig hittills. Det känns dock som en nödlösning, lite desperation allt mitt pratande och skrivande.. Ett sätt för mig att hitta vidare!
Längtar efter att kunna uttrycka mig mer i bild!

2. Ämnen som engagerar mig är t.ex. livet och människans villkor, vår skapande förmåga, våra möjligheter att samarbeta, det civila samhällets framtid, nya uppgifter att utveckla för att skapa ett samhälle där livet, människan och naturen står i fokus…

3. Det jag kan bidra med till kursen är bl.a. mina erfarenheter, tankar och synpunkter. Att fungera som ett bollplank för idéutveckling och samarbete runt tänkbara teman.

4. Det jag vill lära mig är t.ex. att bli tydligare för mig själv och mera lyssnande. Att kunna förmedla andras tankar och idéer och visioner bättre.
Bli en bättre och mer fokuserad berättare!

5. Även när jag inte är kursdeltagare Jobbar jag mycket med min personliga utveckling, för att hitta en balans i tillvaron.

Är livsnjutare och ser många möjligheter till glädje och förundran i tillvaron som triggar mig att försöka kommunicera och förmedla dem till andra.

Just nu är det odling och förundran över livets återkomst efter en tuff vinter som står i fokus!

Mina båda tvååriga barnbarn väcker många tankar på ansvar till liv liksom lusten att leka och sy eller sticka något litet plagg till dem emellanåt. Även om det går så mycket fortare att köpa nytt eller second hand!
Glädjen att skapa och stoltheten att ha gjort något man är nöjd med är oslagbar!

Ägnar mycket tid åt att skriva och göra kort till mina vänner som är geografiskt utspridda, men som numera är en viktig del av min familj. Det är mycket viktigt för mig att hålla kontakten med dem för att spegla mig själv och ha lite koll på hur de har det. Som pensionär förfogar jag ju fritt över min tid vilket känns som en enorm lyx!

Reser också gärna inom de ramar min medborgarlön tillåter. Älskar att cykla! Ordna fester är trevligt med enkla gärna lokala produkter och skön musik.
Musik är en viktig del i mitt liv, improviserande, lekfull som lockar till dans, men också lugnt meditativt oudspel.

Behöver mycket lugn och ro och tid för det jag gör nu. Behöver jobba mer med mental träning än jag gör nu.
Med qi-gong och meditation t.ex. Men också med hantverk och skapande som fungerar meditativt fokuserande för mig.

ATT BINDA IHOP
ATT LAGA
ATT SY IHOP
ATT UPPRÄTTA FÖRBINDELSE
MELLAN DET SOM VARIT OCH DET SOM ÄR
ATT SKAPA HELHETER OCH SAMMANHANG
ATT PLOCKA UPP SPÅREN SOM FINNS KVAR
EFTER DET MAN LÄMNAT.
INSAMLANDET AV NYA FRAGMENT
SOM KAN BLI TILL EN NY START

Ord och fraser jag antecknat efter ett härligt radioprogram i P1 – som jag också lyssnar mycket på- med Mari Lundqvist, poet bl.a.

Namn: Malin Rindeskär.

Bor: I Malmö. Gärna på balkongen i solen.

Jag uttrycker mig helst genom att: Skriva. För tillfället gillar jag alla berättelser som kommer till mig spontant. Igår gick jag till exempel på promenad och då fick jag syn på ett band som klättrade upp i ett träd med sina instrument. På Stortorget möttes jag av bilder från olika delar av världen genom utställningen Livets Steg. Och som avslutning kom en kompis på skateboard med grymt mycket energi och tusen frågor. Plötsligt hörde jag mig själv berätta historien som jag bär på just nu, men inte kunde greppa på egen hand.

Ämnen som engagerar mig: Kommunikation och kulturmöten.

Det här kan jag bidra med i kursen: Jag vill skapa en plattform för berättelser och idéutbyten på nätet och på plats i Malmö.

Det här vill jag lära mig i kursen: Att tänka utanför boxen, genom att kombinera olika idéer och uttryckssätt. Jag vill hitta spännande sätt att använda kommunikation för att lyfta viktiga frågor, engagera och inspirera.

När jag inte arbetar med kursen ägnar jag min tid åt: Att arbeta som engagemangsguide på Frivilligcentra Malmö, för att hjälpa unga att hitta vägar till föreningslivet. Dans, simning och vänner ger mig energi.

Tips till mig själv och andra för att komma igång med berättandet

Se till att du har något viktigt att säga…

Eller:

1. Byt miljö.
2. Drick en kopp te.
3. Skriv ett brev till en vän.

Det magiska i verkligheten

Jag har sen barnsben berättat sanslösa berättelser. Häpnadsväckande historier ur livet och fantastiska fakta. Men berättare började jag kalla mig först senare i livet.

Jag minns precis när det hände att jag upptäckte berättelsens fantastiska kraft.

Jag satt en dag på en parkbänk i Kärrtorp och kände mig tom när en för mig okänd kvinna kom och satte sig bredvid mig och sa att hon kände sig ensam. Hon bad mig prata med henne.” berätta, något för mig, fem minuter bara” bad hon.

Då jag ju kände mig tom, så kunde jag inte, hur mycket jag än ansträngde mig, komma på något att berätta som skulle kunna fylla mer än en minut. Det blev en enminutsberättelse.

Kvinnan blev rörd, berörd, hon fick gåshud helt enkelt – och värpte ett ägg.

Att ta plats och äga rum

1975, Uruguay – Sverige

jag minns att jag fantiserade om att vi skulle bo i en faluröd stuga, att min mamma skulle sluta undervisa och i stället ägna sig åt korvstoppning och bullbak, min far skulle bli bonde och vi skulle få tjänstefolk.

Hemma hade vi läst Emil i Lönneberga. Av Astrid Lindgren, som är översatt till 75 olika språk och är därmed är en av personerna som har berättat Sverige för världen. Sen tänkte jag också på Pippi. Jag gick i en katolsk flickskola (ni anar inte vilken disciplin det är i en katolsk flickskola) I Sverige skulle jag äntligen få bli en fri tjej!.

Med den föreställningen om Sverige steg jag av planet på Arlanda en underbar höstdag 1975. Vi hamnade i Botkyrka och där var det inte faluröda hus och jordbrukssamhälle utan slutskedet av miljonprogrammet.

Ändå blev jag inte besviken, jag tyckte att där var jättefint och lyxigt och hade ingen som helst aning om att detta var en postadress som skulle komma att bestämma mig och människors föreställningar om vem jag var. Jag lekte tryggt på innergårdarna tack vare det som kom att bli synonymt med miljonprogrammet. Nämligen trafiksepareringen.

I skolan var det gott om små pojkar som påminde om Emil. Pojkar som tog väldigt mycket plats. Men inga flickor som påminde om Pippi Långstrump i världens mest jämställda land!

Då var ordet valfrihet inte på agendan, däremot ordet närhetsprincipen.
Trafiksepareringen gjorde en bilfri promenad till skolan möjlig. I dag fyller det ingen funktion längre då barn skjutsas kors och tvärs genom staden till olika friskolor . Inga pojkar som påminner om Emil går längre att finna i skolkatalogen 2011 i Alby.

Vem berättar Sverige i dag?

Samhällsgränser har uppstått i vår stad mellan innanförskap och utanförskap. Hur staden hänger samman har därför blivit en grundläggande samhällsfråga.

Olika grupper, samhällsskikt har sina olika arenor och murar, där man kan känna sig fri (eller fången) och slippa (eller gå miste om) mötet med ”den andre” beroende på hur man väljer att se det.

En märklig struktur som ingen verkar ha bestämt, men som bestämmer oss alla. I en sån segregerad stad uppstår förhandlingar om platsen och om vem som äger rummet och makten över meningen med rummet. Förhandlingar som leder till konflikter, i bland våldsamma konflikter.

Som när Herrgården i Malmö skulle snyggas upp hösten 2008.Då fanns det plötsligt inte plats för källarmoskén på Ramelsväg längre. Kommunalrådet tyckte inte att aktiviteten passade in. Man kan ju undra hur kommunen resonerade med tanke på ett Sverige med c:a 130 000 svenskfödda muslimer? I stället skulle källarlokalen nu användas av Rosengård stadsdelsförvaltning som tillsammans med bostadsbolagen Contentus skulle skapa en s.k boskola, en skola för att lära ut hur man lever i en lägenhet i Sverige (utan kackerlackor får man då anta?)

Ungdomar ockuperar källarlokalen och den 24/11-08 stormar polisen in och upploppen i Malmö är ett faktum. Sen följer nyhetsinslaget där vi får se och höra poliser kalla ungdomarna för ”apdjävlar”. Det är i det samhällsklimatet som kulturhuset Cyklopen i Högdalen samtidigt brinner ner till grunden. Branden misstänks vara anlagd av nazister och många undrar om såna krafter kan växa sig starka i vårt land. I ljuset av kommunala projekteringar med lösningar där källarmoské ersätts med boskola och polisens attityd framstår det i alla fall för mig inte som konstigt eller omöjligt.
Det finns en tydlig koppling mellan plats och identitet, det är svårt att ta plats och äga rum i segregationens sönderfallande sammanhang.

Det finns inte ett Sverige att berätta i dag.

Jag är en av dom som berättar Sverige. Vilka andra berättar Sverige i dag?

1. Namn: marita castro
2. Bor: Kärrtorp, Stockholm
3. Jag uttrycker mig helst genom att: berätta muntligt
4. Ämnen som engagerar mig:all strävan efter en rättvisare värld, rädslans tyranni, bristen på frigörande poesi i vår samtid, handlingens frigörande kraft
5. Det här kan jag bidra med i kursen: det jag kan och har erfarit när det gäller muntlig berättarkonst
6. Det här vill jag lära mig i kursen: jag är mycket inlyssnande och intresserad av andra människor och är övertygad om att mötet med er andra kommer att lära mig massor som jag nu inte kan gissa. Rent tekniskt vill jag lära mig att skapa små videoberättelser.
7. När jag inte är kursdeltagare ägnar jag min tid åt: all min fritid går åt den muntliga berättarkonsten och en del aktivism. Försörjer mig genom att arbeta på Mångkulturellt Centrum där jag är utställningsansvarig och berättarpedagog.