Glokala berättelser

INLEDNING

Stötte ihop med Eusebio Topooco, indian från Bolivia, på ett vandrarhem i centrala Malmö i april. Han berättade att han skrev barnböcker som han själv illustrerade.

Jag var just på väg till ett av mina barnbarn och jag köpte med mig hans senaste bok ”Sushi och kondoren” som han hade med sig ett exemplar av. Fascineras av de indianska kulturernas vördnad och känsla för naturen som många av oss i den västerländska delen av världen tappat. Beställde ytterligare ett par böcker till mitt andra barnbarn.

I stället för att skicka böckerna som Topooco hade i Stockholm, kom han förbi och lämnade dem i Tidaholm där jag bor och stannade några dagar. Jag ville visa honom min dotters vackra totempåle och också jordbruket hon och hennes man driver med hjälp av volontärer från hela världen genom organisationen WWOOF, (Willing Workers On Organic Farms). De har även ett litet konstgalleri på gården som Topooco var nyfiken på.

Det blev några spännande dagar då han var här i maj. Det var mycket jag undrade över och jag tänkte på berättarkursen och den intervju vi skulle göra vecka 3! Frågade om det var ok att jag skrev om honom i min kursintervju. Han hade ingen invändning, även om han inte tycktes särskilt angelägen. Den 23 maj skulle han åka tillbaks till Bolivia, så det gällde att passa på att ställa de frågor jag hade till honom medan han var här!

Eusebio Topooco, konstnär, barnboksförfattare och konstnär. –Några glimtar från hans liv och drivkrafterna bakom hans skapande.

Eusebio är ett spanskt namn, Topooco är det indianska namnet han helst använder.  Han tillhör en indiansk folkstam som heter aymarer, som är ättlingar till ett folk som funnits i mer än 25 000 år. Fram till  år 2003, då Evo Morales valdes till president, saknade de rättigheten att tala sitt eget språk i Bolivia. Det var spanskan som fram tills dess varit det enda officiella språket trots att landet består av 80% indianer och mestiser och endast 50 % talar spanska! Topooco drömde som ung om att få uppleva en indian som president i sitt land berättar han. Att detta blivit verklighet har betytt mycket!

Morales lagstiftade att alla bolivianer skulle vara tvåspråkiga och de som ville bli lärare eller komma in i parlamentet måste tala minst ett indianskt språk förutom spanskan, berättade Topooco. Bolivia har därmed blivit en förebild för övriga Latinamerikanska länder och även FN driver nu denna linje med officiell flerspråkighet enligt Topooco!

Han har själv gått i spansk skola från det han var 16 år, men haft problem att ta till sig undervisningen för att den var på spanska.

Skolor för indianer fanns inte då, men fadern som var hövding, ville ge Topooco möjlighet att klara sig bättre mot de spanska haziendorna än han själv gjort! – Topooco berättar, att han sett sina föräldrar piskas av spanska haciendor, som föräldrarna och barnen tvingades arbeta åt på den mark som de själva brukat i många generationer!

Ett stelt knä har Topooco fått gå med sedan 20 års ålder på grund av att han var indian och nekades sjukvård efter ett fall från en lastbil. Det hjälpte inte att han kunde betala! När jag frågar om det inte gjort honom bitter, svarar han att det var ju vad spanjorerna ville! Och han utstrålar verkligen ingen bitterhet utan i stället öppenhet, lugn och humor!

I La Paz, där skolan var, kunde Topooco dock gå på bio!

En film om vikingar som dyrkade solen som indianerna, berättar han gjorde starkt intryck! Den såg han många gånger!

Så småningom kom Topooco till Sverige och förverkligade sin önskan att se de människor och den natur han en gång såg på biografen i La Paz. Han försörjde sig till en början med diverse praktiska arbeten och läste med hjälp av lexikon böcker på svenska på fritiden om framför allt indianska kulturer, böcker som inte fanns i Bolivia. När han inte arbetade eller läste, målade han sina upplevelser från barndomen, som han så småningom också kunde ställa ut. Efter ett antal uppskattade utställningar blev han så småningom medlem i KRO (konstnärernas riksförbund) och kunde försörja sig på sitt målande.

Lusten att måla och berätta om sitt folk och sitt land, gjorde att han övervann svårigheterna med att lära sig det svenska språket och efter något år gav han också ut den första barnboken, ”Wairas första resa”, som är översatt till 10 olika språk.

Drivkrafterna i Topoocos skapande berättar han är glädjen att sprida kunskap om sitt folk och sitt land som han själv undan för undan fick mera insikt om och den positiva respons han fick från dem han mötte i samband med utställningarna, föredragen och berättandet.

Han gifte sig med en svenska, blev svensk medborgare och fick fyra barn som också blev en viktig inspirationskälla och drivkraft både för måleriet och berättandet.

På frågan hur han lever och arbetar idag, svarar han att han nu inte målat sedan 2006, utan ägnat sig åt ett biblioteksprojekt som han startat och driver idéellt ”Paka jaqis, libros para los qullas aymaras”., ”Föreningen Örnfolken, böcker för folken som talar aymara”. Aymara är till tillsammans med quechua de största indianspråken i Bolivia, som består av 36 olika indianska nationer.

Det är bristen på litteratur om aymaraindianerna  som finns i både Bolivia, Peru, Chile och Argentina och möjligheter för dem att lära sig mer om sin egen kultur som drivit Topooco att starta denna förening, där han är ordförande. Det har öppnats flera lokala bibliotek i Bolivia sedan föreningen startats.

När han nu åkte tillbaks till Bolivia hade han dock flera utställningar inplanerade med sina tavlor i bl.a. Argentina. Han har också skisser och manus som väntar på att förverkligas när tid ges berättar han. Hans böcker och föreläsningar ger honom många kontakter.

Topooco tycker om att resa och hans svenska medborgarskap underlättar detta. Sin tid delar han nu mellan livet med sina lamor i Bolivia och resandet.

När han är i Bolivia, bor han där han bott som barn, i samma hyddor utan elektricitet och med vatten som hämtas i lerkärl en bra bit bort, c:a 4000 meter över havet med sina c:a 50 lamor som ger kött, skinn och ull bl.a. En släkting till honom sköter djuren mot betalning när han är borta på resor, vilket är halva året, ofta i Sverige där han har sina tre av sina barn, berättar han.

När vi vid något tillfälle kommer in på religion visar det sig att

Topooco är mycket kritisk till alla religioner!

Däremot är han inte politiskt aktiv säger han! – Hugo Blanco som är peruansk bondeledare och medborgarrättsaktivist gillar han inte! När jag frågar varför svarar han att han är kommunist och inte ens kan odla potatis!

Nu efter Topoocos besök, läser jag i socialistiska partiets tidning ”Internationalen” i en intervju med Hugo Blanco på Solidaritetshuset i Stockholm, att han är med och driver tidningen: ”Ursprungsfolkens kamp” i Peru. Det hade varit intressant att höra vad Topooco ansåg om den! Jag nämnde bara lite allmänt, att jag uppfattat att Hugo Blanco gjort mycket bra och fick svaret att han kanske blivit bättre.

När jag läser artikeln om Hugo Blanco och hans åsikter t.ex om att lycka enligt ursprungsfolken inte handlar om att ha mera utan om att ha tillräckligt och att vi måste bygga organisationer utan ledare, tänker jag att jag velat fråga Topooco vad han anser om detta!

Egna avslutande tankar!

Jag tänker att politik ju faktiskt handlar mycket om personlig maktkamp oftast! Kanske är det därför Topooco tar avstånd ifrån den!?  Den nödvändiga förändring vi nu står inför alla, handlar om en total systemförändring som har sin början i vår egen medvetandeförändring, där kulturen och det civila samhället har en central roll, som den filipinske demokratiaktivisten och Nicanor Perlas säger måste komma inifrån människorna själva! Han menar att det finns ett socialt kapital, en skapande kraft förborgad hos varje människa, en kraft som måste släppas fri. Då kan det bli möjligt att arbeta fram nya tankemönster och viljekrafter med ett nytt medvetande menar han. Spännande!! Det känns som om det är den kampen Topooco är en del av, där han lever ett liv fullt närvarande i nuet men med en förankring i sin gamla mångtusenåriga kultur som ger Moder Jord och Fader Sol deras rättmätiga plats! Det inger hopp!